Det är varmt ute i kväll. Kärleken glöder i kväll, på vår ö, i våra hjärtan. Söder glöder denna kväll. Nog är livet skönt på vår ö ibland. Ändå är jag ensam, jag är rädd, men det gör inte så mycket just ikväll. För just nu, denna natt, det känns så, nu börjar sommaren, nådens år 2001.

 Men nog hade det varit skönt, med en riktig livs levande tjej här, att få älska, och bli älskad. Men jag får nog inte välja, är jag rädd. Jag är ensam, en kväll till. En natt till, en kväll till, en dag till, många dagar till, förmodligen. Var är du gud, kan man ju faktiskt undra? Ändå, jag minns den kvinna, henne som jag faktiskt haft.

 Visst tänker jag ibland, jag är glad ändå, att jag är ensam, på sätt och vis, då slipper jag ta ansvar för känslor, som faktiskt är mina. Är jag ensam, så kan jag inte förlora dig. Men om morgonen, när jag vaknar. Det blir en ny dag, en ny början. En dag som kan bli något, som den här dagen inte var.

 Det är varmt ute ikväll. Det glöder av längtan. Vår ö dallrar av fruktan, och återhållen åtrå. Det strilar från himlen, en dagg, om morgonen, som väcker blommor som somnat, och stängt sina kalkar om kvällen, furuplankorna blir slippriga. Det är varmt ute ikväll.

 Från himlen dallrar den skimrande månen, i sin kladdkakiga uppenbarelse, som någon har pudrat med florsocker. Det är varmt ute ikväll. Min hand möter din hand här under en buske, vid en knut, på Söder, ikväll.

 Det är varmt ute. Det är vår ute, faktiskt, det är försommar. Det är sommar en kväll, under månen i vårt Sverige. Där dallrande yngel från något, uppslukas av, vad, vad det nu än är, för att bli, vad det nu blir, där det kanske vågas, bland buskar och under träd.

 Där kan det bli nytt liv, under en ek, på en höjd, vid en liten lekstuga för barn. Barn som om en femton tjugo år skall skapa nya barn, som ska skapa nya barn, under en gammal halvdöd ek, vid  

en lekstuga på en kulle, på en ö. Därifrån kan man se bort över större delen av Stockholm. Där på andra sidan vattnet, där det om novembernatten dallrar av marscher och äts fina cannapéer, på tallrikar från Kina eller Rörstrand.

 Detta är mitt i Stockholm, mitt i smeten. Det är varmt ute, det glöder till av känslor under en halv-gammal ek. Det dricks rött och vitt, i små fina glas av plast, det knapras kyckling från kentucky fried! Det äts ost, och det knapras spetspaprika och man får i sig små tärningar av Västerbotten, och Havarti på små träpinnar från Konsum.

 Det är som det är, vår, det är det som är, sommar, i Sverige, i Stockholm, några dallrande månader om året, några månader, om sommaren, om man kan tillgodogöra sig, det som serveras, när det finns, för oss alla, om sommaren, ibland.

 

 

 

 

 

 

 

 

Tack för mig!